Bengtsfors IF var en ny motståndare för min del, och troligen för resten av laget också. I denna väldigt jämna serie så är det utan tvekan ett lag som kommer ta sina poäng under året. Till en början såg det ut som bägge lagen ”kände” lite på varandra för det var en avvaktande start i lugnt tempo. Kanske påverkades vi av att domaren blåste friskt i första halvlek, till skillnad från förra matchen när allt var tillåtet och matchen spårade ur en aning.

Sägas skall att det var en rättvis domare, men jag förstår om det är svårt att spela två matcher på raken med så extremt olika bedömningar. Det blev i stället en ryckig och sönderhackad halvlek av ständiga avbrott. Bengtsfors är välorganiserade och lagdelarna sitter tight ihop, och har nog som spelidé att lyfta långa bollar för att få motståndarna på hälarna. SIF försöker ändå att spela igenom bortalaget, men det funkar inte alls mot kompakta Bengtsfors. Från läktaren såg man vilka fina ytor som fanns mellan deras målis och backlinje, men alltför sällan slog vi den lite längre hotande passningen bakom deras försvar. Resultatet blev en väldigt chansfattig halvlek åt båda hållen, även om SIF var spelförande.

I andra halvlek är det ett helt annat SIF som kommer ut på planen. Lite rakare, mer fart, pressen sitter, och plötsligt känner man igen tjejerna. För första gången i matchen är det tryck på banan, och nu skapas en handfull fina målchanser. I sjätte minuten får vi också utdelning efter att Louise dundrat in en stenhård frispark från 25 meter. Louise är verkligen en positiv injektion i andra halvlek, och skall ha stor cred för sin starka insats idag! Röda SIF håller samma fina tryck i 15-20 minuter, och borde kanske gjort fler mål men det ville sig inte hela vägen. I stället kommer krampen från första halvlek tillbaka och sista halvtimmen sjunker tempot igen. Bengtsfors jämnar ut spelet och har sina chanser i slutet av matchen.

Försvarsspelet och målvaktsspelet i SIF är föredömligt även idag vilket gör att 1-0 blir slutresultatet. Maja är mycket välförtjänt matchens lirare i en kamp som hade 20 minuter energi och tempo, och 70 minuter kramp och frustration. Att ändå hitta vägen till seger när inte allt klaffar som det skall är ett väldigt gott tecken som man nästan alltid ser hos de allra bästa lagen. Extra beröm till seriens bästa bollflickor som skötte sig perfekt, och var fantastiska även efter matchen!