Detta matchreferat blir lite stökigare eftersom det är många tankar som hoppar fram och tillbaka i huvudet efter matchslut. Toppmötet mellan Stenungsund och Orust slutade 1-1 efter en jämn och stentuff drabbning på Olssons Trävaror Arena där bortalaget föreföll vara mest nöjda med poängen. För oss som håller på SIF var det först en lite bitter eftersmak eftersom vi hade gjort segermålet i slutminuterna, men domaren gör tyvärr ett rejält misstag och blåser istället för SIF mål så frispark Orust??? Röd spelare har bollen 4m från mål, svart spelare kommer från sidan och ”kör över” röd spelare. Båda ligger ner. Nästa röda spelare intill skjuter in bollen i mål. Domaren kunde enligt mig valt straff eller mål men gör som sagt ett misstag, som vi alla gör från tid till annan. Med det sagt hade vi även flera chanser att avgöra långt tidigare, vilket får bli lärdomen denna gången – och att misstag brukar jämna ut sig över en lång serie.
Matchen startar annars i ett högt tempo, där Orust har en fin chans redan från start men Niko är som vanligt fenomenal i kassen hela matchen igenom. SIFs press biter rätt bra från start och Orust har svårt att freda sig från ett taggat hemmalag. Vi skapar också flera chanser men bortalagets målvakt är bra hon också. Ledningsmålet kommer dock efter dryga halvtimmen, när Louise prickskjuter in ett fint mål från straffområdets högra sida. Louise gör återigen en väldigt bra insats, med målet som kronan på verket! I slutminuterna av första halvlek gör vi 2-0 men domaren dömde bort för hands. Att döma av reaktionerna så stämde det nog, men varken jag eller mina bilder kunde säkert säga.
I andra startar Orust bättre och vår press mattas en del. Matchen öppnas upp och spelet böljar fram och tillbaka. I mitten av halvleken har SIF en jättefin period där vi har skott i virket, och en handfull fina lägen att avgöra men har inte riktigt flytet med oss idag. Istället är det Orust som kvitterar i minut 76 efter att skjutit en hörna rakt in i mål. Tur eller skicklighet av Orust, men oavsett helt otagbar. Dagens största glädjeämne var annars Alindes comeback efter lång skadefrånvaro. Hon gör en finfin insats och visar både spelglädje, kampvilja och lika vackra inlägg som vanligt. Dessutom sååååå nära att avgöra matchen. Härligt att se! Matchen slutar som sagt 1-1 efter en intensiv avslutning från båda lagen. Från sidan var det intressant att både se och höra hur Orust först försöker rulla boll, spela sitt vanliga spel, men alltmer matchen går så skiftar dom plan och istället övergår till enorma utsparkar och ständiga långbollar över hela planen som primära anfallsmodell.
Nu sticker jag kanske ut hakan lite, men min bild var att Orusts rutinerade spelare insåg ju längre matchen gick att dom skulle få svårt att vinna genom att försöka föra spelet mot ett SIF som såg ut att vara både snabbare och mer spelskickliga. Långbollar, fysiskt spel och kampvilja blev deras modell – och det gjorde dom riktigt bra skall sägas. Man skall komma ihåg att det är ett Orust med oerhört mycket rutin och kvalité i laget, där flera av dem spelat både en, två och tre divisioner upp i seriesystemet. Matchens lirare i SIF blev Rut, som gjorde en närapå perfekt försvarsinsats idag – och mot vasst motstånd. Bäst i Orust, enligt mig, var två f.d. SIF-profiler Lisa Halldin och Milly Peterson som var riktigt bra matchen igenom. Sen tycker jag att hela vårt försvarsspel – från målvakt till förstapressen av våra offensiva spelare – faktiskt också är ”matchens lirare”. Den kollektiva insatsen neutraliserade stora delar av Orusts spel idag och det är imponerande i sig från unga SIF DAM.
Nu släpper vi den lite bittra eftersmaken och glädjs istället åt att det är rätt coolt att vara besviken över ”bara” en pinne mot ett så starkt/erfaret lag som Orust, och tjejerna fortfarande är obesegrade i serien. Rock on, girls!
Vi vill också tacka F13 som var kvällens bollvärdar.
Bild och text: Anders Steen
