Det blev en 0-3 förlust i bortaderbyt mot Vallen, som ibland såg ut som en internmatch på SIF-gården med tanke på alla välkända SIF-ansikten i båda (!) lagen. Första 10 min är det annars Vallen som är hungrigast, men det avvärjer vårt försvar utan större problem. Sen tar det röda laget över spelet mer och mer, och har en nick i virket som med lite flax hade gått in. Vanligtvis brukar jag säga att vinner vi mittfältet så vinner vi matchen, och idag ”vann” vi mittfältet rätt så klart. SIF skapar också massor av halvchanser, frisparkar, skott utifrån m.m. som ”en vanlig dag” hade gett utdelning i form av något mål men inte idag. Vi får inte alls till det allra sista momentet för att skapa särskilt många glödheta chanser och våra skott smiter utanför målramen istället för in i kassen. Istället är det ett listigt, rutinerat, och ibland lite småfult blått lag som justerar sin ”gameplan”, och mer och mer kör långbollar från försvar direkt till anfall, är starka på andrabollar, och satsar på farliga omställningar vilket också leder till 1-0 blått efter ett friläge i slutet av första halvlek.
I andra halvlek är det ett smart hemmalag som sänker tempot, rycker sönder matchen med ständiga matchavbrott, klagomål på domaren (som leder till ännu längre avbrott), tjafs spelarna emellan, plötsliga krampkänningar, och ofta långsamt igångsättande av spelet därtill. Sammantaget gör det att unga SIF aldrig kommer in i matchrytmen i andra halvlek, och det kvicka spelet som vi sett i tidigare matcher lyser helt med sin frånvaro. Min gissning är att från minut 30-90 fick hemmalaget matchen exakt dit man ville i och med detta, och kunde på så vis neutralisera ett mer spelande SIF. Vi äger som sagt mycket boll, men passar väldigt mycket i sidled istället för framåt och de blåa hinner oftast ställa upp sin starka försvarsmur. Vallen är mer direkta när dom vinner boll vilket ger dom målchanser och till sist två mål till som blir till hemmaseger idag. Sen får man ge eloge till motståndarnas starka defensiv, och förmåga att utnyttja sina chanser till ett absolut max. Återigen handlar fotboll om att göra mål, och det löste vi inte denna gången.
Vi kommer att möta fler lika rutinerade lag som hittar mer eller mindre roliga sätt att störa oss på, och då tror jag att lärdomen från idag faktiskt kan bli en bra tillgång i framtiden – om man i efterhand analyserar matchen i syfte att hitta vägar att justera sitt egna spel på. En sista präktig pekpinne från sidan: Domaren hade en jobbig match idag, men det blir inte bättre av att man gapar på honom vid varenda avblåsning eller missad sådan. Dessutom rycktes som sagt hela spelet sönder av avbrotten, vilket bara skadade SIF som aldrig fick igång sitt snabbare spel. Han gjorde såklart sitt bästa och det var absolut inte hans fel att vi förlorade idag, även om det är andra matchen i rad som Josefine blir ”manglad” i straffområdet utan åtgärd (bild 2 ser misstänkt ut som straff). Sen kan man ju trösta sig med att SIF fortfarande är före Vallen i serietabellen – trots en match mindre spelad.
Nästa fredag blir det förhoppningsvis en riktigt rolig match när bollskickliga IK Rössö utv kommer på besök i Stenungsund. Väl mött då och grattis till kusinerna från Stora Höga till en väl genomförd match!
Foto och text av Anders Steen
